....

Skolan började ju som sagt i onsdags. Det gick förvånansvärt bra, jag hade glömt humorn min klass har. När jag äntligen slutar där är nog det det enda jag kommer sakna. Men inga bråk (mellan mig), (nästan) bra schema osv. Vi fick ju reda på att ännu en lärare slutar, så det blir alltså sammanlagt fyra nya lärare nu i nian.
Men jag lovar, att snart är ångesten i full gång och jag vet också av vilken anledning. Det är ästan bättre att vara ensam, jag fattar mig inte på deras skumma värderingar och uppfattningar, de kväver mig.Jag är någon form av fejkning tillsammans med dem. Idag kunde jag inte ens skratta utan att hon kommenterade med en bitchig kommentar.
Min låtsasmamma sa en sak häromdagen förresten, vi var på dop och just då var det bara vi två vid bordet. Vi småpratade och kom in på att skolan snart skule börja. Jag sa att jag inte längtade alls till skolan. Hon vet ju om det stora bråket i våras, så ho tror att det är pga dem (ack, vad rätt hon har). Och påstod att de mobbade mig, eftersom de klankade ner på min personlighet. Jag anser inte att mobbing är rätt ord, menmen... Och så sa hon ''skit i dem'' med sitt lilla utländska uttal, herregud vet hon inte att det är en av mina högsta önskningar? Fast jag måste ju erkänna att hon var väldigt genomskådande i alla fall...


Kraam till er alla!! <3<3<3