Lite blandat...

Jag har varit hur trött som helst de senaste dagarna. Bussarna och skolan knäcker verkligen all min lilla energi...
Ni skulle hört vad pappa sa till mig i tisdags. Jag känner mig så extremt synsk och det är inte direkt första gången heller. Seriöst, jag skulle kunna börja jobba som spågumma så att jag åtminstine får någon nytta av det. Synskheten, alltså. Hans ord var i alla fall att det inte var så bra mellan han och min låtsasmamma just nu (surprice!). Och om det fortsatte så här kommer de troligen skiljas. Jag vet verkligen inte vad jag ska tycka. Han sa att jag inte skulle tänka så mycket på det, men haha, det är ju lätt. Och att det var lite bättre nu än det hade varit för ett litet tag sedan. En illusion, tycker jag med tanke på mina tidigare erfarenheter vad gäller dem.
Det är kanske det som gör att jag är så synsk förresten? Mina tidigare erfarenheter? För människorna omkring mig verkar aldrig förändras, och jag känner dem rätt väl nu. Jag hade verkligen velat slippa vissa av dem. Gud vad jag längtar till gymnasiet, hoppas verkligen jag inte hamnar tillsammans med någon i klassen. Jag står knappt ut nu, hur ska jag då orka ännu längre? Ända tills nian är slut, och troligen sommarn också. SUCK säger jag bara. Idag har jag i alla fall sluppit ångesten och rädslan, första gången på mer än en vecka! Visst har jag blivit ledsen, sårad, men ingen rädsla.
Nästan alla mina léenden var falska idag btw. Jag - den falska människan. Fejket.