Ångest inatt, skräck.

Nu var de länge sedan jag skrev. Vet inte rikgtigt varför, bara blivit så antar jag...
Igår hände det egentligen inte så mycket. Större delen av dagen var jag faktiskt glad, för det blåste så underbart och så var ju Tilda och Kitty tillsammans (älsklingarna <3).
Men sedan, på kvällen, vilken ångest. Det var hemskt. Jag var i vardagsrummet, men jag kunde inte vara där längre så jag smet upp på mitt rum. Eller snarare, först gick jag in till badrummet och slet fram rakbladet. Det var hemskt, fjärde gången någonsin. Och jag älskar att se blodet rinna och smärtan som får paniken att försvinna. Och det är alltså jag som ska vara så emot att skära sig och försöker få alla att sluta, ja där ser man vilket gott föredöme jag är då. Skrattretande, eller hur? Och sedan satt jag inne i mitt rum och skrev ångestdikter med fönstret öppet brevid mig så att jag skulle kunna känna Vinden blåsa på mig, dock var det rätt läigt just då. Tyvärr. Men om det inte skulle varit Storm hade det nog varit ännu värre, jag höll på att kvävas av rädsla.
Men jag lugnade ner mig. Och gick ner till vardagsrummet igen... Och jag fick till och med luta mig i Vinden, vilken känsla det var, helt underbart...
Och på kvällen hade jag ångest igen. Jag kunde inte sova, det var inte på grund av Vinden som man skulle kunna tro, det var att jag var så rädd. Skräck. Egentligen hade jag velat smsa Kitty och Tilda, men jag ville inte väcka dem i fall att de sov. Och så låg jag där vaken under täcket, där var det mörkt och syrebristen var inte direkt någon förändring.
Två timmar av fasa, skräck, som fick mig att knappt kunna andas.
Plus timmarna innan dess, glädje är nog inte bra för mig.