Ångest och äkta skratt

Onsdag var en konstig dag.
Skolan var ju hemsk, jag hade abstinensbesvär som jag vet inte vad efter datan. Jag börjar bli farligt beroende av den, det är inte bra för mig. Fast det kan också bero på att det var pms... XD
Men sedan när jag kom hem kunde jag inte ens sätta på datan, för jag skulle passa min lillebror. Och det var ett par hantverkare som skulle installera golvvärme så datan kunde kanske stängas av.. Det var hemskt, för jag kunde inte göra något. Absolut ingenting förutom att försöka få i honm mat, och all rastlöshet gav mig ångest. Det är tur att han bara är två år så att han inte fattade det och troligen kommer glömma av, om han inte redan gjort det. Jag ville bara göra någonting, ha musik (jag lyckades inte få igång ljudet ><), smälla ballonger eller leka med elden (jag har börjat få en pyromanisk syn på allt som brinner, jag kan inte låta bli att älska det). Ingenting gick. Att skära mig kanske skulle hjälpt, men jag vill inte ge upp mitt löfte just nu. det där höll väl på i kanske ... en och en halv timma? Och jag var så himla trött också, jag orkade inte ens leka med min lillebror. Han måste tyckt att jag var väldigt tråkig... Och en kvart innan någon kom hem visste jag plötsligt vad jag skulle göra - svenska-läxan. Visst är det komiskt?
Och slutligen kunde en lättad själ komma in på datan och bara för att klockan var kanske åtta-halv nio satt jag alldeles för länge och la mig sent. Blä på mig... ><
Men då fick jag i alla fall reda på en alldeles underbar sak - Kitty och Ricki har blivit .. ''ihop''!! (eller vad man ska säga... XD) Och det fick mig på jättebra humör. Eller, i alla fall nästan bra humör vilket är ovanligt bra för mig. ^^ För de är båda sånna underbara ... hum, jag menar, kitty är en underbar ängel och ricki är en underbar alien. Men ni fattar XD
Jag till och med skrattade när jag låg i sängen och försökte sova. Skrattade, fattar ni vad det innebär för mig? Ett helt äkta skratt, det var stort.
Idag har det väl inte hänt någor särskilt direkt, pratat lite mer än vanligt kanske...