Trött på falskheten och ångesthelg.

Nu var det sådär länge sedan jag skrev igen, förlåt för det..

Jag befinner mig i någon sorts ''koma'' just nu. Varken ångest eller glädje, ara en enda stor likgiltighet. Spelandet gör mig trött, jag orkar snart inte vara falsk längre. Kanske ska de få veta allt om mina hemska tankar. Undrar hur alla skulle reagera. Mamma skulle bli orolig, väldigt, och min låtsaspappa skulle troligen släppa ut en lång och bedrövad suck från sina läppar. Pappa ... han vet jag inte vad han skulle göra, bli förvånad i alla fall. Och min låtsasmamma skulle helt klart prata allvarlitg med mig och vilja ta mig till ungdomsmotagningen eller något. Vilket förresten mamma också skulle göra.
Marionetteatern skulle väl spela förstående, och bli förvånade. Men när jag inte vore där skulle de snacka skit, och tycka att jag var konstig och till och med var en stor svikare som inte vågade lita på dem. Senare skulle jag troligen få veta vad de tyckte ''innerst inne''. Fast marionetten skulle väl spela nästan lika bra som mig när hon pratade med/om mig, bara för att inte de andra skulle säga samma nedlåtande saker om henne. Ungefär som när jag erkände att jag var bisexuell (vilket btw skedde med en liten bit utpressning). Då skrattade ju till och med MÄ, MÄ'RS visste inte alls hur hon skulle reagera och M bara låg där. MÄG har gång på gång förklarat när vi till exempel byter om efter gympan hemma hos henne, varför jag ite kan befinna mig i samma rum som de tre: ''Det är ungefär samma sak som att klä av sig feamför en kille.'' Så de skulle alltså kunna blotta sig helt utan att skämmas om det vore en bög som stod framför dem? Det ska jag nog säga nästa gång det kommer på tal.
Men hon andra då, min andra komis som mrionettteatern hatar? Vad ska jag kalla henne förresten ... Inte publiken. Konkurrenten kanske? Jo, konkurenten kallar vi henne. Iaf. K skulle väl... Gud, jag har ingen aning. Om hon visste att jag var bi skulle hon iaf typ ''äcklas'', även fast hon inte skulle visa det. Men om jag talade om hur mörk min hjärna fasktiskt är .. Hon skulle nog besvara mig med tystnad, för hon skulle inte ha en aning om hur hon skulle reagera.
Vad det här måste ha låtit ointressant.
Det blir en ångesthelg förresten. Mä'rs ska ha ''kalas'', jag lovar att vi kommer bråka om något. Typ om hennes hund eller något, att MÄ tycker att det är jobbigt att gå ut med den hela tiden. Eller dy. Och även om det inte blir något bråk kommer jag bara längta hem till min dator, och dölja min ångest när vi ska sova eller senare. Önskar att mina naglar var längre, men jag brände min tumme något hemskt förrförra helgen så jag var tvungen att klipa dem. Och nu är de rätt värdelösa att riva sig med.
Jag får ta på mig ett par vassa örhängen om jag har.