Ångesthelg blev längtan-efter-rakblads-helg

Nu är det december, försöker avgöra om oktober eller november var den värsta månaden i mitt liv men det är svårt att avgöra. Båda var fyllda av ångest och hemska tankar, och knappt något äkta skratt alls. Det får nog bli november, för i oktober hade jag ju åtminstone prao första och andra veckan. Undrar hur december blir?
Helgen var faktiskt inte så hemsk som jag trodde. Inget bråk, tack gode gud för det. Dock blev det alldeles för mycket godis och sådant, och så blev det ju ångest efter datorn som jag anade. Och en enorm längtan efter smärtan, efter att få tränga in något riktigt vasst i skinnet och sedan slicka upp det järnfyllda blodet. På söndagskvällen var det riktigt nära att rakbladet fick besanna min önskan. Men så blev det inte, istället rev jag mig gång på gång med själva plasten på rakhyveln, med ett i alla fall lite vasst hörn. Det dämpade ångesten liiite i alla fall. För en liten stund, när jag skulle lägga mig hjälpte det knappt ett dugg. Och jag stid ju där med rakbladet påväg mot tummen, men då fick jag så dåligt samvete och det gick bara inte. Jag vet inte om jag ska ångra det eller inte, men aja.
Det blev ett kort inlägg denna gång. Hoppas verkligen mamma tillåter mig fira nyår med Tilda, jag vill verkligen det för det skulle göra mig så glad.