Ångesten förföljer mig nu

Det känns som om ångesten förföljer mig. Igår tvingade den mig att gå runt en bensinstation tio gånger, och på elfte varvet var jag tvungen att stanna och stirra på en gatulampa samtidigt som jag räknade till 500. Utan att släppa gatulampan med blicken. Det var tur att det var helt öde, annars skulle alla trott att jag var helt rubbad. Jag väntade på min låtsaspappa btw.
Och jag skrattade idag, tro det eller ej. Det var Anton, en fråga på dikta.se's forum om det mest tragiska sättet att dö på. ''Att skratta ihjäl sig'', vet inte varför det var så kul, men jag skrattade i alla fall! Och sedan var det ytterliggare några saker jag skrattade åt, innan det muntra humöret försvann igen.
Ett ännu kortare inlägg, men jag ska lägga mig nu.