Ett shcizofreni-liknande samtal

''Lite för många brister, lite för mycket otillräcklighet. Men vem fan bryr sig? Jag får vara vem jag vill.''
''För vem då? Vem har sagt det? Tro inte att du är något.''
''Jag tror på vad jag vill. Säg inte emot det, för det tillhör de mänskliga rättigheterna.''
''Du är inte mänsklig. Ingen människa kan innehålla så mycket fel som dig. Förresten så ser och bedömer man andra hela tiden, rättar varandras misstag och formar personligheten. Du är aldrig dig själv.''
''Du sa ju nyss att jag inte är någon människa, hur kan jag då vara en person?''
''Alla har en personlighet. Till och med hundar. Men du f¨r bara höra dåliga saker om dig själv, och blir därmed dålig. Du förtjänar inte att höra bra saker.''
''Jag önskar jag kunde vara stark och bra.''
''Sluta önska. Du är värdelös, ett stort jävla ingenting. Du är bara feg, du klarar aldrig av något.''¨
''Men jag står ju åtminstone upp än.''
''Är du så höjdrädd att du inte märker att du ligger ner i en darrande fosterställning?''
''Nej, jag har aldrig varit höjdrädd. Jag älskar att falla. Kanske är det en inbillning.''
''Det måste det vara. Du lever i en illusion men påstår ändå att du ser verkligheten. Din jävla lögnare, så himla feg är du. Darrar av skräck när du egentligen borde vara modig och se sanningen i vitögat. Men du är för svag.''
''Kan du låta mig falla igen?''