Övergiv mig inte, ångesten

Nejnejnej, jag vill inte.
Eller jag vet inte vad det är jag inte vill förresten. Veckorna har väl varit ok, bättre än på vanligt. Mycket bättre. Men det känns som om ångesten har övergivit mig, Och det tar jag som något negativt. Ångesten för mig, är det som Zebraflickan (av Sofia Åkerman) förknippar som Lucifer och det som Vingklippt Ängel (av Berny Pålson) förknippar med Demonerna. Skillnaden är den att jag på ett sätt tycker om ångesten. Eller är beroende av den, rättare sagt. Jag känner mig så dum när jag skriver så, för jag - en svensk med någorlunda gott ställt, en bra familj osv - borde vara nöjd med livet. En bortskämd tonåring skulle vissa äldre nog kalla mig. Inte ska väl jag längta efter någon så dum sak som ångest?
Men grejen är att det inte är känslan jag längtar efter - eller inte bara åtminstone. Det är dess kraft att kontrollera mina beslut, mitt liv, som jag inte klarar mig utan. Jag vet inte hur man gör längre. Som idag, när jag skulle bestämma vilken väg jag skulle cykla; när jag inte visste vilken väg jag ville ta, rådfrågade jag (som vanligt) ångesten. Men den gav inget svar. Hjälp, jag vet inte hur man gör. För tänk om jag hade tagit fel väg? Eller, inte fel väg på det sättet (jag var i mitt bostadsområde som jag kan utantill), utan fel väg enligt känslan. Om ni fattar vad jag menar?
Nej, det där blev alldeles för rörigt.

Ni vet förresten ingenting om vad som hänt de senaste veckorna va? Inte för att det har hänt så mycket. I helgen var jag hos mamma, vi åkte till någon camping där jag klättrade i berg med mig själv (de andra joggade/lekte). Helt fantastisk utsikt där uppifrån. Helgen innan dess spenderades hemma hos pappa, och på söndagfen åkte jag till Konkurrenten. Inte träffat henne på länge så det var kul. Hon praoade på busstationen där jag brukar byta, så hade chansen att snacka med henne där också förra veckan.
Träffade Skrattöga i måndags, men hennes ögon tindrade inte lika mycket denna gång. Hon tycker hon ser ut som en åsna och hennes föräldrar är tydligen massa jobbiga. Hon som är så fin. Hon är en söt åsna i sånna fall, det sa jag till henne. Men då ändrade hon sig till en mängd olika apsorter.