Jag vill träffa skrattöga

Det var meningen att förra inlägget skulle bli längre, men jag var tvungen att stänga ner datan. Så jag är medveten om att det nog såg väldigt ofärdigt ut.

Det blåser där utanför nu. Jag älskar Vinden, helst av allt hade jag velat vara där ute nu. Bortsett från det regnar nu (eller i alla fall för en liten stund sedan) hade det varit underbart att stå där och låta sig fångas. Vinden, jag kan inte leva utan dig.

Min lillebror hemma hos pappa är sjuk, så jag är tvungen att vara hos mamma idag. Och imorgon också, förresten. Fördelen med det är att jag helt enkelt trivs bättre hos mamma, känner mig tryggare med människorna och har ett eget rum (vi bygger om/ut hos pappa). Nackdelen är att jag missar karaten där. Det finns en tjej där som är väldigt snäll, enormt pratglad är hon. Men det som förvånar mig mest är att hon alltid är så glad. Jag menar, hur kan hon? Alltid, alltid är hon glad. Det är inte bara munnen som ler, utan ögonen skrattar och kroppen hoppar runt och skuttar. Jag skulle vilja veta hur det känns. Eller tänk om hon bara fejkar? Då har hon en enorm skådespelartalang, mångfald bättre än mig. Vad ska jag döpa henne till då? Skrattöga? Jo, det får det bli.

Dagens tre positiva:
- Min teckning på bilden är nästan lite för berömd. Varje bildlektion blir det fler och fler som påpekar att den är sjukt fin. Pinsamt, men smickrande
- MVG på SO-prov
- Promenad