söndag 25 januari 2009

Förlåt (Ångest)

FÖRLÅT.
Det var sådan ångest igår kväll, och jag kunde inte låta bli. Nej, jag skärde mig inte, så jag har inte brytit (eller säger man brutit?) något löfte. Men jag hittade en liten omväg: jag klippte mig med nagelsaxen istället. FÖRLÅT.
Vi hade gäster, allt oljud från alla lekande barn gjorde mig stressad och jag blev allt oroligare, det resulterade i ångest som inte la av. Jag väntade, försökte andas, men hjärtat bara bultade och jag kunde inte koncentrera mig på vad som sas. Så jag smet upp på toan för att andas, försöka lugna ner mig. Och efter att jag sett blodet var jag lättad och glad iegn, särskilt som jag fortfarande hållit löftet at inte skära mig igen. Jag är för beroende av smärtan har jag insett. Men jag orkar inte göra något åt det, inte nu. När sommarlovet börjar i så fall. Men jag var ju glad? Det var glädje jag kände. Ett dumt sätt att uppnå det på, i och för sig. Och när jag skulle sova var det total känsloblandning; tvivel, stolthet, glädje, skuldkänslor, trötthet, likghiltighet, sorg och allt det sammansatt med tankar.
Jag hade en konstig dröm inatt förresten, jag måste kola upp vad det betyder. Jag råkade ut för alkoholförgiftning och fick åka in på sjukhus för att ta blodprov eller något (jag var inte alls full konstigt nog). Jag kunde känna mitt hjärta bulta som bara den, det måste ha gjort det på riktigt också. Varför? Jo, för att jag var rädd att all min ångest och depression skulle avslöjas när läkaren kollade upp mig. Om det gjorde det fick jag aldrig reda på, jag vaknade när jag precis gått därifrån med en stor, genomskinlig påse fyllt med mitt urin och blod, blandat (blä). Sedan somnade jag om igen, drömde något ''vanligt'' med att jag och min ena lillebror stod vid en kiosk och skulle köpa chips (det fanns några nya ''barnchips'' med tomatsmak (!), kanske något för OLW? ^^). Efter det åkte vi buss hem. Det var mörkt.

Något att berätta om idag? Hum... Vi har gäster, idag också. Halvångest. Orkar inte med att vara social så jag fick tillåtelse att sitta här vid datan.



Jag älskar er mina änglar, ni vet mycket väl vilka ni är. <3<3<3<3

3 kommentarer:

  1. Jag vet inte om jag klassas som ängel, men din syster. Absolut. Det enda jag vill är att du ska må bra. Mår du dåligt, mår jag dåligt.
    <3
    /jjj

    SvaraRadera
  2. känner igen det där
    kram<3

    SvaraRadera
  3. Lilla vännen!
    Skär dig inte, ta en rask promenad istället eller skriv till mig, bara något annat, det går att hitta andra sätt.
    Jag kan försöka hjälpa dig hitta ett annat sätt att dämpa din ångest, jag vet att det går.
    Tusen tack för tipset på lårträning, nu ska här springas i trappor:)

    SvaraRadera