Ångestvecka

Kännns som att hela veckan har bestått av ångest. Förutom i onsdags, tror jag, då var jag glad (tack min älskade Julia! <3). Men annars hemskt.
I lördags var jag på MÄ's ''kalas''. Antar att det var helt ok, lite halvångest i början dock. När jag skulle gå hem var det dock en massa frihetskänsla, klockan var nästan 12 på natten och det var helt mörkt. Och ångesten tillät mig att springa! I och för sig var jag tvungen att springa en viss sträcka, jag höll på att dö på slutet, men jag sprang ju i alla fall! Gud vad härligt det var. Och sedan stod jag och väntade på pappa, könde mig nästan så lätt och fri och viskade lovord till Vinden. Igår var det ju våran ''ettårsdag'' eller vad man ska säga!
Jag fyllde år igår också. En bland mina bättre födelsedagar måste jag erkänna, en av mina presenter var att åka på spa samma dag tillsammans med mamma. Vi fick ansiktsbehandling, jag kände mig jätteavslappnad. En norsk äldre kvinna fick masera mitt ansikte med oräkneliga olika krämer. Hon berättade en massa om hyn och hur man skulle behandla den, men det var ju lite svårt att ta in allt när hon babblade på på någon blandning av norska och svenska, hur snabbt som helst, och man var ju inte så koncentrerad heller om man säger som så. Men jag bryr mig nog inte något nämnvärt av det heller. ^^

I torsdags, gud. Hjälp. Först och främst var det jätteångest. Liten lätt panikattack, satte på musik jättehögt och hittade en vass sak att riva mig med (någon sak som man ritar cirklar med, vi använde det en massa i geometrin för några år sedan). Och just då kommer min låtsasmamma hem. Jag ryckte till, det kom blod fastän det egentligen inte var meningen. Jag hade ju inte hört henne för att Avril Lavinge sjung så högt i bakrunden. Hon var påväg att upptäcka mig. Var tvungen att läga tillbaka den där saken i sin ask och sedan tillbaka in i skrivbordslådan. Jag var hur rädd som helst, tänk om hon hade frågat vad jag gkorde eller något? För jag hade ingen anledning alls att stå där med uppdragen tröjärm och hålla i den där saken, eller ens rota i skrivbordslådan överhuvudtaget. Men som tur var sa hon inget sa något med glad röst och jag svarade lite halvt närvarande.

Hoppas denna vecka blir något bättre.