Ett ok lov än så länge

Jag är hos farmor och farfar nu, det är så skönt här, känns så fritt eller vad man ska säga. Jag kan nästan vara mig själv. Och jag vågar prata, annars brukar jag vara väldigt tyst. min älskade lilla kusin är här också. Hon är ju jobbig ibland, självklart, men hon är ändå underbar. Jag är hennes stora förebild. Vet inte om jag ska ta det positivt eller negativt. Det är ju smickrade såklart, men om jag tänker på hurdan jag är nu är det riktigt oroande. Jag har berättat om henne tidigare va? Vi jul någon gång, skulle gissa på att det är mitt inlägg ''en helt ok sjukdomsjul''. Eller det kan också vara runt halloween.
Men i alla fall. Hon har bytt skola hur många gånger som helst, det har vart problem med det ena och det andra, både med lärare och klasskamrater. Hon går i trean nu btw. Nu är det ju självfallet problem igen, ungefär samma som jag hade. Det finns helt enkelt en störd typ i klassen som går runt och slår folk och förstör andras saker. Så det verkar ju inte så givande. Och hon kan få sådana hemska vredesutbrott ibland. Hon skriker och slänger saker, gör inte som man säger osv. Ärligt talat gör hon nästan aldrig som man säger, är stundvis otroligt egoistisk. Och spyr ut kränkningar, eller vad man ska kalla det, som bara den. I och för sig är de ganska lindriga sådana, som ''bajsunge''. Men när vi var ute och gick med hundarna och hon gick ifrån mig, tog en annan väg som jag inter trodde vi fick ta (men som jag senare fick reda på att man visst fick) kunde jag inte låta bli att ta åt mig. Då var det istället jag som spudde ut självhat mot mig själv.
Orolig för Elin också (foreverhopeless.blogg.se). Hörde nyss att hon tagit en överdos... Och ingen har hört av henne sedan dess vad jag vet.
Men förutom det har det varit helt ok. Ska träffa Tilda på fredag också, jättebra ska det bli. Det är ju lov nu. 116 dagar kvar till sommarlovet. Då kommer jag aldrig någonsin kliva in i den där ångestskolan. Fast varje gång jag ser en skola ser jag i och för sig bara ångest.