Har jag förföljelseemani? De vill ju bara döda mig

''Disorder Rating Information
Paranoid: Very High click for info
Schizoid: Moderate click for info
Schizotypal: High click for info
Antisocial: Low click for info
Borderline: Moderate click for info
Histrionic: Moderate click for info
Narcissistic: Moderate click for info
Avoidant: High click for info
Dependent: High click for info
Obsessive-Compulsive: High click for info''

Eller, på svenska:
Förföljelseemani: Mycket hög
??? (någon som vet?): Medelmåttig
Schizofren (gissning, ändra mig om jag har fel): Hög
Antisocial: Låg
Borderline: Medelmåttig
???: Medelmåttig
???: Medelmåttig
??? (dock betyder ''avoid'' överdrift): Hög
Missbruk (?): Hög
Tvångstankar: Hög
Detta test gjorde jag på: http://www.4degreez.com/misc/personality_disorder_test.mv?Hjälp, säger jag bara. Herregud. Aldrig trodde jag att jag hade någon form av förföljelseemani. Jag kan gå en promenad utan att tro att någon går bakom mig. Dock kan jag ju ibland tro att, om jga till exempel sitter i skolkorridoren, att alla stirrar på mig och kommer döda mig. Men är det verkligen förföljelseemani? Är inte det typ ... klaustrofobi eller torgskräck eller liknande? Ibland är det verkligen svårt att skilja dem åt. Om jag bara sett alla sådär utan att ha gjort testet först hade jag trott att jag skulle stämma bäst in på ''antisocial'', som tydligen var minst. Eller missbruk, fast det står beroende på översättningen iofs. Sedan ska man ju inte lita på sådana där test helt och hållet, det vet jag, men jag är sådan att jag gör det ändå. Till en viss del.

Idag förresten hade jag glömt gympakläder. Först var det dans som jag fick vara med på ändå, inget vidare intressant med det. Sedan gick jag och två andra ur klassen promenad. Dessa två mår båda dåligt, har ätstörningar osv, tillhör ''mittimellan-gruppen'' i klassen (tillsammans med två andra) och är de - förutom Marionetteatern - jag pratar mest med. Vi pratade väl om lite allt möjligt. Bland annat frågade de mig om jag någonsin hade rökt (vilket de själva gjorde då), snusat eller blivit full. Nej på alla frågorna, ja för dem. (Fast de nekade ju väldigt ironiskt på fylle-frågan.) De påstod att den enas pojkvän var dåligt, hon var sur på honom för tillfället. Och så pratade vi - eller snarare de - om marionetteatern och mig. Tyckte att de var dåliga kompisar, att marinonettägaren och marionettägarens rumpslickare nästan alltid var tillsammans och att hela MT stängde ute mig. Marionetten var tydligen bäst. Men hela marionettteatern var konstig. Jag sa ingenting, eller i alla fall inte så mycket. Jag höll (håller) ju med dem, men det är inget man säger högt. Då blir det frågor. Frågor man kanske kan svara på, men då måste man svara ärligt och då blir det ännu fler frågor och ännu fler svar och till slut uppdagas hela sanningen om mig, och dem. Inte bra. Något annat de sa var att jag inte skulle kontakta BUP eller snacka med kuratorn på skolan, de var lika med dåliga.
Inne i omklädningsrummet sedan sa hon-som-inte-har-någon-dålig-pojkvän att jag var väldigt intressant. Jag var okysst, oskuld och hade inte rakat benen. Senare, när massa andra hade kommit in också, sa hon att jag var facinerande. Jag frågade varför, men hon svarade inte för hon lyssnade plötsligt på någon annan extremt intressant diskussion om benvaxning.
Men innan de andra från klassen hade kommit in upptäckte jag att hon-med-den-dåliga-pojkvännen har skärt sig. Såg ett tydligt skärsår på handleden (förutom en massa andra sår på bl.a. knogarna) och frågade vad det var.
''Inget'', sa hon. Sedan började hon babbla något oseriöst svar om motorsågar och grävlingar.
''Jag tror dig inte'', sa jag. Sedan var båda plötsigt väldigt bråda om att gå in i gympasalen. Jopp, hon har garanterat skärt sig. Fan. Varför är alla omkring mig olyckliga? Det där gav mig ångest. Jag mådde ju redan dåligt innan, var orolig för en ängel. Så det har varit en av de sämre dagarna, men ändå som vanligt. Om någon skulle upptäckt mig igår när jag grät och frågat vad det var, skulle jag väl svarat ''som vanligt''. Denne någon skulle troligen svarat typ ''Men jag ser ju att det har hänt något'', men jag skulle talat sanning. Det är ju som vanligt när jag är allmänt nedstämd.